Delad glädje är dubbel glädje

Hur det kom till mig vet jag inte men jag är så glad att det kom!
Sättet jag har lärt mig att tänka på. Att jag inte oroar mig. Att jag har lärt mig att se att allt händer av en anledning, hur svårt det än kan vara att se det när man är i händelsens centrum. Att jag inte åker ner i helvetes-gapet längre när saker och ting står stilla eller trilskas med mig.
Och att jag har möjligheten att dela med mig av detta ger en otrolig styrka och glädje!!

Denna veckan har jag från två vänner fått "Tack för att du finns" bara genom att dela med mig av lite egostärkande tankar och ord. Det värmer hela min själ att lilla jag bara genom att finnas till kan få någon upp en bit på mående-stegen. :)

Funderar ibland på en coach-utbildning, jag tror att jag skulle gilla det jobbet - att få brinna och dela med mig. Frågan är hur motiverad jag är inför studier. Jag ska nog suga lite till på karamellen. I vilket fall som helst så vill jag mest tacka (högre makter) något för att jag kommit dit jag kommit och då fick det bli ett blogginlägg!


TACK!

Det finns inget som heter "det går inte"

För ett par dagar sedan satt jag och diskuterade med mina väninnor och vi kom in på nedstämdhet och orkeslöshet. Alla drabbas vi väl någon gång av känslan av att vi inte orkar/kan "rycka upp oss". Eftersom allt som handlar om hur vi mår sitter i våra huvuden så hävdar jag att man inte behöver hamna i soffliggarläge längre än en stund om man inte vill. Lika fort som man knäpper med fingrarna, lika fort kan man ändra sin sinnesstämning. (Anthony Robbins)

Att ligga och tänka "jag faller längre och längre ner i deppighet, håglöshet, anti-allt-känsla" är att fokusera fel. Har man ingen fysisk åkomma eller är allvarligt psykiskt sjuk så är jag övertygad om att man med viljekraft och tankarna åt rätt håll kan få fart på sig själv. Det är bara den där fingerknäppningen som behövs.

En av tjejerna tyckte att "Jo, ibland GÅR det bara inte". Näe men då vill du väl inte då, sa jag. Hon påstod att det inte spelade någon roll hur mycket hon ville för hon kunde bara inte ta sig upp och aktivera sig med något.

Det är sant, lägger man sin tankeenergi på att man inte kan - då kan man heller inte. Tänker man att man SKA kunna - ja, då går det faktiskt!