Det finns inget som heter "det går inte"

För ett par dagar sedan satt jag och diskuterade med mina väninnor och vi kom in på nedstämdhet och orkeslöshet. Alla drabbas vi väl någon gång av känslan av att vi inte orkar/kan "rycka upp oss". Eftersom allt som handlar om hur vi mår sitter i våra huvuden så hävdar jag att man inte behöver hamna i soffliggarläge längre än en stund om man inte vill. Lika fort som man knäpper med fingrarna, lika fort kan man ändra sin sinnesstämning. (Anthony Robbins)

Att ligga och tänka "jag faller längre och längre ner i deppighet, håglöshet, anti-allt-känsla" är att fokusera fel. Har man ingen fysisk åkomma eller är allvarligt psykiskt sjuk så är jag övertygad om att man med viljekraft och tankarna åt rätt håll kan få fart på sig själv. Det är bara den där fingerknäppningen som behövs.

En av tjejerna tyckte att "Jo, ibland GÅR det bara inte". Näe men då vill du väl inte då, sa jag. Hon påstod att det inte spelade någon roll hur mycket hon ville för hon kunde bara inte ta sig upp och aktivera sig med något.

Det är sant, lägger man sin tankeenergi på att man inte kan - då kan man heller inte. Tänker man att man SKA kunna - ja, då går det faktiskt!