Jag önskar att jag kunde beskriva hur det gick till när jag slutade oroa mig för saker och ting, men jag har inte kommit under fund med vad det var som hände. Helt plötsligt när det var näst intill ohanterbart så slutade jag oroa mig och lever sedan dess efter devisen "det är ingen idé att oroa mig, det löser sig ändå alltid till slut". Det är klart att jag har tillfällen då jag grubblar och funderar men jag försöker låta bli att tillåta oro-tankarna få för hårt fäste. Så länge tankarna inte är konstruktiva så blir det bara värre av att grubbla, eller hur?
Ibland tänker jag så här: "Ingen jag känner har råkat så illa ut att de gått under så vad är det värsta som kan hända?" Alla smågrejer som dyker upp längs livets väg och som man tvingas ta itu med gör en bara starkare och säkrare på att man klarar vad man utsätts för. En otroligt skön känsla tycker jag.
Tänk så mycket man missar genom att oroa sig för vad som ska komma - när man kan leva i nuet och njuta av det man har.
3 bra saker idag:
- solen skiner (inte för att jag tänker ge mig ut i kylan men det känns bra ändå)
-bra tid för träning, hårfärgning och fot-spa
-mail från annat land
2 kommentarer:
mmm så är det. vad bra att du tänker och funderar på det viset.... (Dä löser sej sa kärringa som sket i vasken alltid :))
Detta citat av Dalai lama hittade jag i hans bok Lycka!Det brukar jag ofta tänka på (jag är väldigt duktig på att oroa mej).
"Om det finns en lösning på problemet är det onödigt att oroa sig. Om det inte finns någon lösning är det meningslöst att oroa sig."
Skicka en kommentar